none of your scars can make me love you less

det är på g igen. känns som allt börjar bli lite bättre. lite i alla fall. gräver inte alls ner mig i mina deppstunder lika ofta, vilket känns rätt skönt. är sådär underbart sjukligt kär och längtar ännu mer till lovet som inte är alltför långt bort och nervositeten inför jsm börjar inta min kropp. som ni märker är livet rätt okej nu alltså. får hoppas det håller i sig.

på tal om ingenting saknar jag musiken; de vardagliga körlektionerna och musiklektionerna på djurgårn. spänningen inför konserter och alla stunderna med allihopa under repetitionerna och backstage. det var en fin tid.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0